I förra bloggen funderade jag på varför finländarna inte placerar. Efter att jag skrev bloggen har jag fortsatt fundera på det här från olika synvinklar. Kanske är förklaringen så enkel att vi gör det för svårt för oss?

Om man börjar från ingenting och vill bygga sin egen förmögenhet genom att spara och placera månatligen skulle jag säga att det räcker om kunskapsnivån på placera är exakt 0. Kunnandet är inte avgörande, men det är däremot viljan och motivationen att skapa sin förmögenhet samt viljan att kunna avvara en tillräcklig del av sin inkomst för placerande, helst över 10% av nettolönen.

Den summa som passar dig lägger man att fara automatiskt från kontot månatligen i en kostnadseffektiv ETF eller indexfond, alltså i praktiken i en billig aktiefond. Man fortsätter spara och placera så länge det tar tills målet är nått. Resten tar tiden och ränta på ränta effekten hand om! Det gäller alltså att börja, och om man redan börjat att man nu och då kollar att den summa som tas månatligen är på rätt nivå.

Så här enkelt är det att placera, dvs att skapa sin förmögenhet!

Om du inte tror mig så kan du förstås läsa vidare…

Varför påstår jag att man inte behöver något som helst kunnande för att skapa sin förmögenhet? Det här beror på att under de år som är på kommande så får du inte en sådan användning för ditt placeringskunnande som skulle skapa dig en markant nytta. Till vad behöver du djupt placeringskunnande för att göra ett avtal om att banken ska ta en viss summa från ditt konto månatligen till placeringar?

Om du har hela 100.000€ i en kostnadseffektiv ETF eller indexfond så får du inte just mer än 300e/år att gå åt till kostnader i den sparformen. Du behöver inte göra särdeles mycket eget arbete för att skapa mer kostnader än det där! Kostnadseffektivitet när det är som bäst!

När placeringsformen är en ETF eller indexfond sker det en automatisk portföljförvaltning fastän man inte skulle tro det. Alla riskhanteringsverktyg är i användning konstant samtidigt, och dessutom väldigt förmånligt.

I en indexfond fungerar portföljförvaltningen så att goda bolag växer och tar allt större plats i fonden, medan bolag som går dåligt automatiskt blir mindre värda och tar således mindre plats. Det här sker helt automatiskt, man behöver ingen som helst bolagsanalys. Till råga på allt har vanliga aktiva fonder svårt på lång sikt att hänga med i indexens utveckling, så avkastningsmässigt får man precis det man ska! Om fackmännen har svårt att skapa avkastningar, hur svårt skulle vanliga placerare inte ha att få den avkastningen? Bolagsrisken är så låg som det går i indexplaceringar. Portföljhantering när det är som bäst!

De dividender som bolagen betalar ut omplaceras automatiskt, oftast dessutom helt eller delvis skattefritt! Denna mekanism har bevisligen skapat otroliga avkastningar åt placerarna på sikt! Du har turbon i användning hela tiden utan att du behöver göra något!

Genom att spara månatligen tar du inte ens en timingsrisk, dvs en risk att sätta pengarna in i marknaden i fel tid. Om du köper alla månader är det rakt detsamma hur marknaden ser ut i tid och otid då du ändå köper hela tiden. Dessutom går det så att du köper fler aktier när kurserna är låga eftersom du investerar samma summa, men så köper du inte för många aktier när de är dyra av samma orsak.  Intressebevakning när det är som bäst!

Så där enkelt fungerar det! Tid, tidsdiversifiering, bolagsdiversifiering, kostnadseffektivitet, portföljförvaltning. Det behöver inte vara så svårt om man inte vill att det ska vara svårt. Man behöver inte kunna något för att bli förmögen…

Men hur gör vi placerare i praktiken då?

Följer med marknaden. Funderar. Väntar på att kurserna sjunker, men vi köper inte då ännu, utan sen när kurserna stiger igen. För sent. Vi tar aktiv bolagssyn, skapar åsikter. Antingen fungerar de, eller så inte. Vi går på kurs, studerar och funderar ännu mera. Säljer när kurserna stigit 30% och ”tar hem vinsten”. För tidigt. Betalar skatter. Säljer innan dividenddippet. För tidigt. Köper certifikat då aktierna hämtar för lite. Funderar ännu mera. Följer politiken och val. Jaha, blev han president? Dags att sälja. För tidigt. Värderingsnivåerna höga, räntorna låga, inte kan man köpa till de här priserna. Alltså måste vi fundera ännu mera…

Då man håller på tillräckligt länge på det här, för väldigt många placerare bekanta viset märker man plötsligt att den som inte visste något om placeringar, men som förstod att sätta undan samma summa månatligen kör förbi i avkastningar så att det bara visslar om det. För när allt kommer omkring, och allas göranden beaktas så normalfördelas avkastningarna på lång sikt. Någon lyckas, någon inte.

Det är i starten, dvs då när beslut om sparande ska göras som den stora tröskeln gör sig påmind. I bankerna påminns man minsann om riskerna med placeringar, och om någon stackare sätter undan hela sparbeloppet per månad i aktier är han nästan på gränsen till galenskap. ”Förstår du säkert vad du håller på med??”

Jag påstår att de flesta inte vet vad de håller på med, men vad gör det!? Man behöver inte förstå allt! Det man ska förstå är att tiden tar hand om det mesta och att man ska börja placera. Inte är det svårare än så inte.

Och förresten, vad hänger du på min blogg ännu också, stäng den och ut och börja placera! 😉

Svenne Holmström

Skribenten fungerar som placeringscoach www.holmstromgroup.com och förstod att börja placera för många år sedan och har inte ångrat detta det minsta.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.